För sex år sedan tog jag farväl av dig. Dagen som en storasyster aldrig vill uppleva. Jag var en trasig själ som helst vill dra täcket över huvudet och göra allt för inte möta dagen. Allt skulle vara perfekt och allas åsikter vägde tungt.

Efter många tårar och tusen olika viljor så blev det en begravning. En begravning jag aldrig kommer glömma. Det var så vackert. Livet stannade upp där och då och ditt liv spelades upp framför mig. Du och jag när vi gjorde marsipanfigurer, när jag läste för dig som liten och alla tusen gånger vi fått skratta ihop. Tänk om du bara fått några år till, då hade du sett att även din hippisyrra kunde slå sig till ro.

Blomhavet runt din kista var fantastiskt och musiken var balsam för själen. Du var så älskad eller det är fel, av mig är du för alltid älskad och saknad. Idag fick du sällskap av farmor jag hoppas du tar hand om alla gamlingar som kommer upp och hänger med dig.