Mars en jobbig månad. Det känns i hela kroppen. Trots att livet rullar på är det svårt att glömma det som hände för 4 år sedan. Mardrömmen rullar upp igen och igen. Allt jag var med om är helt plötsligt så tydligt. I mina drömmar kan jag komma ihåg de allra minsta detaljerna. även de man helst glömmer. Hur kunde detta hända? Än i dag kan jag tänka på om du hade fått leva och att metanolen gjort dig blind i stället. Att du skulle gå döden till mötes var så otroligt onödigt.

Just nu är du hos mig 24 h om dygnet och sömn blir det inte mycket av. Får ofta ett obehag om att du hade en extremt smärtsam död och att du visste att du skulle dö men att du inte kunde göra något. Jag kan vakna mitt i natten och känna ångest över din död och att jag inte var där hos dig när du tog dina sista andetag.

När jag på nätterna ser allt tydligt är det mycket vi såg och fick göra som var långt ifrån ok. Jag undrar ibland var hjälpen fanns. Tänk att man som familj är så utelämnad och ensam i allt om ens anhörig mister livet utomlands. Att även inte få rättvisa kan framkalla en jäkla ilska, men innerst inne vet jag att inget får dig att leva igen. Men hoppet är ju alltid det sista som lämnar en människa.

Mina starka föräldrar gör mig stolt. Trots er eviga saknad lever ni och är världens bästa föräldrar till oss fyra som är kvar. Att ni sen även fått sex barnbarn och snart får ett sjunde är galet.
Det är ni som har format oss barn till de vi är i dag. Tack vare er har vi en syskonkontakt av rang. Våra fredags och lördagsmiddagar kunde hålla på i timmar just för att vi hade så trevligt och mysigt tillsammans, det var där och då vi byggde den fina kontakt vi i dag har. Oftast fick fredags och lördagsplaner bli sena för att familjen Lindholm hade sina långa middagar. Men vänner slöt ofta upp och många av dem är de som fanns där vid vår sida när det värsta hände. Ni alla är så uppskattade och jag är så tacksam över att ni finns i mitt liv.

Saknaden blir inte mindre, skulle tvärtom säga att den blir större för varje dag som vi lever utan dig. Tänk om jag kunde ringa dig i himlen och prata lite skit med dig. Att jag ibland får känna din närvaro är jag otroligt tacksam över. Dagen jag önskar inte fanns är imorgon och då ska jag träffa människor som saknar och älskar dig lika mycket som jag gör. Vi kommer skåla för dig och önska att du var där.

Alwar tycker att du ska komma ner från himlen och busa med honom, tänk om denna dröm kunde gå i uppfyllelse.

Du är så saknad här hemma. Älskar dig Rasmuss.

_MG_5416 _MG_6363 _MG_7325 thailand