bild-3
Alla Helgona för tredje året. Det är som gravplatsens julafton. Det är så stämningsfullt och så otroligt vackert att vandra runt bland alla gravar. För några år sedan bodde jag nära Skogskyrkogården då gick jag dit bara för att se det vackra gravplatserna. Jag hade vid den tidpunkten ingen aning om vad mitt liv skulle bjuda på det närmaste åren. Att jag skulle förlora min lillebror och kort där efter även min älskade mormor. Så idag har jag två gravar jag besöker väldigt frekvent och det är skönt och veta att de ligger nära varandra och vilar. Ibland går det månader ibland är jag där varje dag.

När Alwar var nyfödd knycklade jag ofta in honom i bilen för att hälsa på morbror Rasmuss. Idag finns inte den tiden men ibland måste jag bara få åka dit och pussa din sten och prata med dig.

Att livet blev som de blev förundrar mig varje dag. Hur kunde du dö bara sådär och vi andra fick leva kvar. Många gånger har jag önskat de var jag och inte du som låg där ensam och kall.

Sitter ofta och tittar på alla kort från den sista midsommar du levde. Den va fantastisk på alla sätt. Den innehöll allt skratt till tårarna, syskonbråk, god mat, snaps, sånger, dans, säckhoppning, dragkamp, fotboll, bastu, båtturer, hopp från berget och tårta. Och allt detta delade vi med fantastisk vänner och familj. Att vi även klämde in ett krig med vispgrädde gjorde det hela bara ännu bättre!
Vi har försökt återskapa den stämning vi hade innan du försvann och jag tycker att vi lyckats bra men tyvärr är det alltid med en känsla av saknad och tårarna alltid lika nära.

Jag vet hur mycket du älskade midsommar å jul där var vi så lika. Högtider när hela familjen var samlade var något vi alltid såg framemot.
Tänk att det för all framtid är borta aldrig mer kan vi alla vara samlade – det är svårt att ta in.

_MG_6344

fram_164