Sista samtalet

För 8 år sedan hörde jag din röst för sista gången. Du ringde från paradisön. Då visste jag inte att jag en vecka senare skulle stå på ett bårhus på Lombok och se din döda kropp.

Min lillebror, ja de va du som låg där stilla och iskall. Du var så vacker. Varje dag tänker jag på dig men just mars och april är alltid extra jobbiga månader. Det är oftast då mycket känslor bubblar upp i kroppen och jag vill dra täcket över huvudet och somna om. Du kommer alltid finnas med mig. När jag ser mina grabbar bråka med varandra så inser jag hur mycket jag saknar dig. Saknar både skratten och bråken vi hade. Du var mer än bara en bror du var en vän som inte går att ersätta för ingen människa klarar av att fylla din plats, för just du var unik.
Jag önskar jag fått de där samtalet igen med dig.

Elton sa för någon dag sedan ”när kommer Rasmuss ner från himlen och busar med oss och hur kom han upp till himlen?”. Väldigt svåra frågor att svara på. Jag brukar berätta för dem att du var den busigaste av oss alla och att du hade varit en fantastisk morbror. Hade önskat du fick uppleva dessa grabbar. Elton är en underbar men han är tålamods krävande precis som du var som liten. Men det är underbart att se dig i honom. Älskar och saknar dig varje dag!

Ett blomhav ingen vill uppleva!

För sex år sedan tog jag farväl av dig. Dagen som en storasyster aldrig vill uppleva. Jag var en trasig själ som helst vill dra täcket över huvudet och göra allt för inte möta dagen. Allt skulle vara perfekt och allas åsikter vägde tungt.

Efter många tårar och tusen olika viljor så blev det en begravning. En begravning jag aldrig kommer glömma. Det var så vackert. Livet stannade upp där och då och ditt liv spelades upp framför mig. Du och jag när vi gjorde marsipanfigurer, när jag läste för dig som liten och alla tusen gånger vi fått skratta ihop. Tänk om du bara fått några år till, då hade du sett att även din hippisyrra kunde slå sig till ro.

Blomhavet runt din kista var fantastiskt och musiken var balsam för själen. Du var så älskad eller det är fel, av mig är du för alltid älskad och saknad. Idag fick du sällskap av farmor jag hoppas du tar hand om alla gamlingar som kommer upp och hänger med dig.

Midsommar alltid i mitt hjärta!

Jag förlorade dig som jag älskade. Helt plötslig var du död och även den person jag var dog.

När jag i dag står här och bakar paj, förbereder lekar och samlar ihop sånghäftena så inser jag att det är fem år sedan du försvann. Det är sex år sedan jag fick fira midsommar med dig. Julafton och födelsedagar kan vara kul men i min värld har alltid midsommar varit den absolut bästa dagen på året. Och det hade vi gemensamt du och jag Ralle. Därför tror jag att midsommar är en av de dagarna som gör ondast att vara utan dig. 

Jag minns så väl när du inte hade åldern inne och ni satt uppe på berget. Jag var ju en oansvarig storasyster som smög upp lite alkoholdryck till er. Men det var en härlig utsikt och en fantastisk gemenskap. 

Jag lever på alla minnen vi har av dig och jag vet att mina barn kommer älska midsommar som jag gör. Det är en av de dagarna vuxna hittar sitt barnasinne och blir grodor och dansar crazy. Dock är det något man kan göra varje dag det är bara en själv som är ett hinder. Vi alla är barn inners inne! 

Döden är jobbig att prata om men många människor gör det svårare än vad det är. Jag hade önskat att man i skolan pratade om döden mer och kanske hur människor reagerar i olika situationer. Att man mister många vänner i en krissituation är ju otroligt vanligt och man inser vilka i sin närhet som alltid står kvar. Att folk undviker dig för att slippa ta upp ämnet. Våga fråga de är bättre än att byta ämne eller att gå en omväg på ica! 

Jag hade själv ingen erfarenhet av döden när jag bodde i Kenya ett tag. Men minns så väl när jag bodde i ett flyktingläger och satt tidigt en morgon och tittade på när några kvinnor bakade. Jag frågade en kvinna hur många barn hon hade. Hon tittade på mig med tårar i ögonen och sa fyra men min pojke blev överkörd av en bil. Jag vet att jag gav henne en stor kram och frågade hur hon mådde och hur hon gjorde för att gå vidare. Hon såg på mig och log och sa jag lever för mina andra barn. 

Att bli besviken på människor som inte vågar eller vill vara ärliga gör också ont. Jag hade önskat att alla kunde var ärliga. 
Jag skulle säga att det värsta är att mista någon man älskar men besvikelsen gör oxå ont. 
Sagt de förr säger de igen ta vara på tiden. För man vet aldrig när tiden med den man älskar tar slut! 

Ha en fin midsommar. Här ska vi trotsa vädret och ha en underbar midsommar ändå. Och fotboll ska jag spela till minne av dig Rasmuss! 

Hipp hurra för min älskade lillebror i dag!

Fem år har gått sedan min lillebror, min vän och min inspirationskälla försvann ur mitt liv. Du lämnade din syster kvar med en otrolig saknad.
När du dog blev det ett stort tomrum som aldrig har fyllts igen.

Det är ofta jag hör ditt skratt och din röst, det är som att jag är tillbaka till tiden då du fanns i min vardag. Ofta när jag skrattar tills tårarna rinner tänker jag på dig. Du och jag fick ofta de där skratten som betsar sig fast i en.

Jag har verkligen förändrats och det till de bättre. Jag har aldrig trott på att ha en massa dyra och onödiga saker. Men förr va saker mer viktiga i mitt liv. I dag är tiden viktig. Tiden jag har med mina vänner och min familj. En dag kanske den tiden med de man älskar försvinner. Precis som den gjorde med vår tid. Jag vet idag hur snabbt allt kan förändrats från en dag till en annan.

I dag skulle du fyllt 27 år. Vad skulle det ha blivit av dig. Hade du haft egna barn? Eller hade du varit den första i syskonskaran att gifta dig? Vad hade du valt för yrke? Alla dessa frågor får jag tyvärr aldrig svar på. Men jag vet hur saknad du är och att du hade varit en fantastisk morbror. Jag är glad över att du funnits i mitt liv och att jag lärt mig uppskatta tiden på ett helt annat sätt.

Grattis lillebror i dag är det din dag!

Älskar dig din Storasyster

Rädslan för en vanlig dag!

När jag var ute i skogen igår kände jag frihet och ingen rädsla trots att det var kolsvart och min enda vän var pannlampan och alla djurögon som kantade skogsvägen. Mörkret kan vara läskigt och skrämmande men inte för mig längre.

Det är inte ofta jag är rädd. Efter rånet i Kenya kände jag en enorm rädsla när jag var ensam. Men det jobbade jag bort och när jag senare reste runt i Central Amerika var de inget som hindrade mig snarare tvärtom.

Rädslan över att möta en vanlig dag utan någon man älskar är något jag fått uppleva. När du får ett hemskt dödsbud så hamnar du först i förnekelse. Det kan inte vara han de måste tagit fel. När du sen landar gör de så ont att du har svårt att få luft eller stå på dina ben. Det går inte förstå att det ska gå och överleva smärtan. Jag var tvungen att ta mig hem från Norge för att möta min familj. När jag mötte min storebror och min mamma på flygplatsen det var då rädslan kom över mig att möta ett liv utan någon man älskar så mycket. Hur ska vår familj klara det här? Hur ska jag klar en vardag utan min lillebror? Hur ska vi kunna fira en vanlig jul utan honom?

I år är det femte året som jag firar jul utan dig. Det var månader sedan jag bröt ihop men de gjorde jag på en skogspromenad för någon dag sedan.
Julen väcker så mycket vackra minnen. Idag är vi inte en hel familj och det känns i hela kroppen. Det kommer aldrig bli en vanlig jul igen. Hur mycket jag än önskar att de kunde hända.

Men efter att tårarna fått rinna ner på kinderna så kände jag mig starkare. Jag är glad över att jag har möjlighet att känna sorg och saknad när jag har en fina familj att luta mig tillbaka på. Alla har inte den möjligheten. Jag har även möjlighet att idag känna glädje och lycka något som inte var en självklarhet i början. Jag kommer för all framtid alltid sakna en del av mig men jag lever på alla minnen.

Rädslan över att möta en ”vanlig dag” finns inte längre. Jag överlevde trots att det inte kändes så där och då. Familjen är tillsammans stark trots att vi alla sörjer på olika sätt möts vi ofta i samtalet om vår bror och mina föräldrars son. När vi börjar prata om honom är det svårt att sluta. Tårar och skratt möts på ett så otroligt vacker sätt, önskar de gick att förklara.
Du finns alltid i mina tankar och idag lyser de ljus gör dig.

God Jul och Gott Nytt År

Midsommar i mitt hjärta!

Jag är så glad över att jag fått två friska små underverk. Två grabbar som får bära min lillebrors namn till minne av honom. Men så ledsen att de aldrig kommer få uppleva sin morbror.

Snart är det midsommarafton och midsommardagen en helg som vi båda alltid såg framemot likt små barn som väntar på jultomten. I år som alla andra år tänker jag göra god snaps. Jag minns att mamma blev galen när vi i sista sekund tog fram mixern för att göra jordgubbssnaps.

Snart börjar folk ramla in här på Tattmar och maten fyller kylarna. Barnen härjar runt och hela ön lever, trots att vädergudarna inte är med oss. Ted Gärdestad stämma dånar som vanligt från högtalarna. Mitt i allt kaos skrattas det hjärtligt.

Kan ibland inte förstå hur vi kan ha en vardag och ett liv utan dig. Tattmar har inte varit sig likt sedan din bortgång, det lever men ändå tyst på något vis. Du hade en sådan energi som få har och den saknas och hade behövts. Vi vann förra årets fotboll och i år hoppas jag på desamma. Bucklan tillhör tattmar ingen annan. Här ute finns du alltid så nära. Jag vet att vår favorit helg kommer fyllas med både tårar och skratt. Det är tur att vi har några av dina närmaste vänner här så att något är som vanligt!

Ibland är saknaden så stor och såret efter dig gör allt för ont. Vill berätta för alla som inte kände dig vad de går miste om. För som sagt du var underbar!

I livet var du ingen ängel men det är du nu och jag hoppas du skrattar med oss här på tattmar. Imorgon sjunger du snapsvisor med oss, glöm inte det.

Jag höjer mitt glas för dig min bror!

För 26 år sedan föddes världens underbaraste lillebror. Vi fick ha dig nära i nästan 22 år, detta är jag oerhört tacksam över. Dessa år var fantastiska. Nu är det 4 år utan dig och dessa år har varit svåra och fyllda av en evig saknad.

Tänker ofta på vad det hade blivit av dig om du fått blomma ut till att bli en vuxen man. Jag önskar så att mina minnen med dig inte hade behövt sluta efter 21 år tillsammans.

Ibland undrar jag hur man kan älska sina syskon så mycket. Alla dessa underbara individer som är så olika men så perfekta. Du var en glädjespridare som saknas i vår familj. Trots att du retade gallfebern på mig så var du den perfekta lillebrorsan på alla sätt. Tänk att vi alla syskon har våra olikheter men ändå så passar vi så bra ihop. Du och Hampe var inte alltid lätta att handskas med men vad skulle livet var utan lite syskonbråk.

I dag ska vi ses och skåla för dig och jag hoppas du ser oss. Det är många som kommer äta planka precis som du hade gjort på din födelsedag och dricka din favorit Cider. Jag höjer glaset för dig bror och hoppas du ser mig.

Grattis brorsan hade önskat att jag slapp lämna blommor på din grav. Hade gärna bjudit dig på en helkväll i stället. Älskar dig!

Dagen jag gärna varit utan!

Mars en jobbig månad. Det känns i hela kroppen. Trots att livet rullar på är det svårt att glömma det som hände för 4 år sedan. Mardrömmen rullar upp igen och igen. Allt jag var med om är helt plötsligt så tydligt. I mina drömmar kan jag komma ihåg de allra minsta detaljerna. även de man helst glömmer. Hur kunde detta hända? Än i dag kan jag tänka på om du hade fått leva och att metanolen gjort dig blind i stället. Att du skulle gå döden till mötes var så otroligt onödigt.

Just nu är du hos mig 24 h om dygnet och sömn blir det inte mycket av. Får ofta ett obehag om att du hade en extremt smärtsam död och att du visste att du skulle dö men att du inte kunde göra något. Jag kan vakna mitt i natten och känna ångest över din död och att jag inte var där hos dig när du tog dina sista andetag.

När jag på nätterna ser allt tydligt är det mycket vi såg och fick göra som var långt ifrån ok. Jag undrar ibland var hjälpen fanns. Tänk att man som familj är så utelämnad och ensam i allt om ens anhörig mister livet utomlands. Att även inte få rättvisa kan framkalla en jäkla ilska, men innerst inne vet jag att inget får dig att leva igen. Men hoppet är ju alltid det sista som lämnar en människa.

Mina starka föräldrar gör mig stolt. Trots er eviga saknad lever ni och är världens bästa föräldrar till oss fyra som är kvar. Att ni sen även fått sex barnbarn och snart får ett sjunde är galet.
Det är ni som har format oss barn till de vi är i dag. Tack vare er har vi en syskonkontakt av rang. Våra fredags och lördagsmiddagar kunde hålla på i timmar just för att vi hade så trevligt och mysigt tillsammans, det var där och då vi byggde den fina kontakt vi i dag har. Oftast fick fredags och lördagsplaner bli sena för att familjen Lindholm hade sina långa middagar. Men vänner slöt ofta upp och många av dem är de som fanns där vid vår sida när det värsta hände. Ni alla är så uppskattade och jag är så tacksam över att ni finns i mitt liv.

Saknaden blir inte mindre, skulle tvärtom säga att den blir större för varje dag som vi lever utan dig. Tänk om jag kunde ringa dig i himlen och prata lite skit med dig. Att jag ibland får känna din närvaro är jag otroligt tacksam över. Dagen jag önskar inte fanns är imorgon och då ska jag träffa människor som saknar och älskar dig lika mycket som jag gör. Vi kommer skåla för dig och önska att du var där.

Alwar tycker att du ska komma ner från himlen och busa med honom, tänk om denna dröm kunde gå i uppfyllelse.

Du är så saknad här hemma. Älskar dig Rasmuss.

En storasyster är inte hel utan sin lillebror!

Fjärde julen har vi firat utan dig. I år var det en jul mer som vanligt, trots att det aldrig kan bli som förr. Men tror vi som familj var redo att fira jul efter tre väldigt annorlunda och kaotiska jular.

Det hände mycket innan jul som gjorde att jag nästan inte hann känna efter att det var jul och känslan det brukar föra med sig.

Tänk att en av mina bästa vänner skulle behöva uppleva samma smärta och sorg som vi gjort. En sak är att berätta hur man känner en annan är att uppleva den fysiskt i kroppen. Det är smärtsamt att stå bredvid och se på när någon annan får uppleva mardrömmen som jag önskar att ingen annan skulle behöver gå igenom.

Att ta farväl till en ung älskad och underbar kille som du sparkat boll med som liten och som även är en nära väns lillebror var något av det svåraste och jobbigaste jag gjort sedan mitt sista farväl av dig Rasmuss. Jag hoppas verkligen att ni förstår hur många som älskar och saknar er här. Vi hade behövt våra småbröder… utan er är inte en storasyster hel i hjärtat.
Jag hoppas ni tar hand om varandra och att ni hittar på hyss ihop.

I dag hade jag velat ha en väldoftande och varm kram som bara du kunde ge mig. Jag hade velat känna på ditt tjocka hår och få kladd på kläderna av allt vax som du smetat in i håret för att det inte skulle locka sig för mycket. Tänk att jag än i dag kan höra ditt skratt, din röst och känna din doft önskar så att du va här med oss.

Du är en saknad son, en saknad bror och inte minst en väldigt saknad morbror. Min lilla kille tar ofta mitt halsband och de lilla berlock som påminner mig om dig. Han tittar på mig och säger morjboj Rasmuss i himlen och så pekar han uppåt, då är det inte lätt att hålla tillbaka tårarna. Önskar så att han fått lära känna dig. Du hade varit en stolt morbror till mitt monster som faktiskt åkte skidor nu innan han fyllt två år. Han gillar när det går fort!

Du är alltid i mina tankar.

Kyrkogårdens julafton

Alla Helgona för tredje året. Det är som gravplatsens julafton. Det är så stämningsfullt och så otroligt vackert att vandra runt bland alla gravar. För några år sedan bodde jag nära Skogskyrkogården då gick jag dit bara för att se det vackra gravplatserna. Jag hade vid den tidpunkten ingen aning om vad mitt liv skulle bjuda på det närmaste åren. Att jag skulle förlora min lillebror och kort där efter även min älskade mormor. Så idag har jag två gravar jag besöker väldigt frekvent och det är skönt och veta att de ligger nära varandra och vilar. Ibland går det månader ibland är jag där varje dag.

När Alwar var nyfödd knycklade jag ofta in honom i bilen för att hälsa på morbror Rasmuss. Idag finns inte den tiden men ibland måste jag bara få åka dit och pussa din sten och prata med dig.

Att livet blev som de blev förundrar mig varje dag. Hur kunde du dö bara sådär och vi andra fick leva kvar. Många gånger har jag önskat de var jag och inte du som låg där ensam och kall.

Sitter ofta och tittar på alla kort från den sista midsommar du levde. Den va fantastisk på alla sätt. Den innehöll allt skratt till tårarna, syskonbråk, god mat, snaps, sånger, dans, säckhoppning, dragkamp, fotboll, bastu, båtturer, hopp från berget och tårta. Och allt detta delade vi med fantastisk vänner och familj. Att vi även klämde in ett krig med vispgrädde gjorde det hela bara ännu bättre!
Vi har försökt återskapa den stämning vi hade innan du försvann och jag tycker att vi lyckats bra men tyvärr är det alltid med en känsla av saknad och tårarna alltid lika nära.

Jag vet hur mycket du älskade midsommar å jul där var vi så lika. Högtider när hela familjen var samlade var något vi alltid såg framemot.
Tänk att det för all framtid är borta aldrig mer kan vi alla vara samlade – det är svårt att ta in.